I söndags på sena eftermiddagen så styrdes bilen söderut för att åka
ombord på den här,
från Oskarshamn till Visby.
Lite pirrigt var det allt att köra ombord på
färjan.... och givetvis hamnade jag med bilen så jag fick en ganska så brant
lutning! Inte var det långt mellan bilarna eller.
Men jag tänkte i godan ro att nu måste jag få vänta tills alla bilar bakom mig har kört av och jag
rullar ner för krönet. Det var vad jag trodde tills vi skulle av färjan i Visby!!!!
Rätt som det var så visade killen med handen att starta din bil och tala om att jag
fick hjärtat i halsgropen. Inte rulla bakåt för då hamnar jag i grillen på bilen bakom...
Men det gick galant med hjälp av lite kärring gas .
Det var sena kvällen som vi kom iland på ön.
Eftersom jag har varit här ett antal ggr innan så hittar jag bra och vi var snart uppe vid vårat boende.
Min bästa kompis skulle den här veckan till en specialist inom sjukvården och få behandling.
Så resan var ingen nöjesresa precis.
En av de första dagarna kunde jag ta med min kompis på en tur på ön
och då ville vi till Fårö som jag aldrig bessökt.
Vilka bad det var som att vara utomlands. Jag njöt i vågorna medan min kompis satt i en stol
i skuggan.
Även här gjorde vi ett besök
Många gamla vackra kyrkor fanns på ön
Fårö var kalt och i mitt tycke öde.
Resten av veckan spenderades inne i Visby och mestadels gick jag själv
på promenaderna. Ibalnd orkade min kompis gå en liten sväng.
Rosornas stad....
Lite bilder fran Adolfsgatan där allting brukar hända..
Vackra gamla murar som finns kvar.
Här sprang jag som en tätting må ni tro...
flyttade på bilen för hade man P-skiva fick man stå 2 timmar åt gången
annars var det svin dyrt! Och jag är ju en äkta smålänning:)!!!!!
Motion fick jag gratis på köpet.
Och som allting har ett slut så har även den här resan ett slut och efter sista behandlingen i fredags
så skulle vi åka hem.
Men innan färjan gick så finns ett måste kvar
att fika på vårat fik och äta
saffranspannkaka med psalmbärssylt.
GOTT!!!
Här ska vi ombord på båten och rampen till höger
på bilden där körde vi ombord och det gick så galant och nu blev det en bättre placering på bilen för min del ialla fall.
Hem kom vi sent igår kväll och idag får man ägna dagen åt tvättkorgen.
För tvätt blev det varmt hade vi en aning där tropisk värme närmare bestämt.
Skönt att åter få vara hemma i sitt eget.
Kram gun
Skärgårdsbilder från Oskarshamn
29 augusti 2015 21:11
- Halloj norröver.
- Så vackert det är på Gotland. Längtar dit.
Var där ofta förr. Men nu är det många år sedan. Och
nu börjar väl den värsta turistinvasionen att lägga sig.
Jag får nöja mig med betydligt mindre öar närmare Oskarshamn.....
- Ha en fortsatt trevlig helg !
Hälsar Henning och Blondin-Ida...:o)
http://veteranhenning.blogspot.se
TantGlad
30 augusti 2015 07:34
Det var många fina bilder du visar av resan.
Vågorna.....wooow så häftigt sånt är.
Du verkar ha haft det gott.
Nu får du Ha en fin söndag.
En kram från mig
http://tantglad.bloggo.nu
wiolettan
31 augusti 2015 11:39
Roligt att få se alla dessa fina bilder ifrån Fårö och Gotland.
Där har jag inte varit, hoppas att det kan bli av någon gång.
"Kärringgas", det ordet har jag inte hört förr. Ska kanske fråga mysingen om jag brukar använda den "gasen".
Tråkigt för din väninna att inte få vara frisk, men fint att du kunde följa med och hjälpa henne.
Saffranspannkaka har jag inte ätit och inte "psalmbärssylt" heller.
Ha det fint och kram till dig.
http://wiolettan.bloggplatsen.se
Bengt
31 augusti 2015 12:17
Tack för du tittade in hos mig. Jag har bara varit en gång på Gottland och cyklat runt. Bilen fick allt stå still där. Vilka härliga minnen din berättelse och bilder väcker hos mig! Får jag som till mina bloggvänner räkna dig dit och ge en kram? Kram!
http://bengtalfred.bloggplatsen.se
Mia
31 augusti 2015 18:19
Mår alla med asperger psykiskt dåligt?
En föreställning jag ofta stöter på är den om att alla som har Aspergers syndrom mår psykiskt dåligt. Det händer att det förutsätts att Aspergers syndrom är någonting som man automatiskt mår dåligt av, någonting som begränsar ens liv och som man helst skulle vilja bli botad ifrån om det bara gick. Så är det förstås för en del, men inte för alla. Långtifrån för alla.
För alla med Aspergers syndrom mår inte dåligt. Alla ser inte ens sin asperger som en funktionsnedsättning, utan som en personlighetstyp och/eller en tillgång. Någon tackar sin asperger för förmågan att lära in elva språk flytande och för framgångarna som språkvetare. Någon annan är övertygad om att hen aldrig skulle ha haft så fina och djupa vänskapsrelationer om det inte varit för hens förmåga att undvika ytligt småprat och istället leda in samtalen på det som verkligen betyder något. Någon tänker: ”Vad skönt att jag fungerar som jag gör”. Någon annan tänker: ”Det är tack vare min asperger som jag är den jag är”.
Även bland personer som ser sin asperger som en funktionsnedsättning finns det många som mår väldigt bra och som är tillfreds med sitt sätt att fungera. Någon är nöjd med hur hen lyckats anpassa sitt liv efter sina förutsättningar och känner att hens livskvalitet ökat. För någon annan har aspergerdiagnosen lett till stöd och förståelse som hen inte trodde fanns. Någon tänker: ”Vad fint det var att ha pysselstund med barnen idag. Nu när jag fått ett anpassat arbete orkar jag verkligen ta vara på livet.” Någon annan tänker: ”Jag har mina svårigheter, men jag lever ett rikt liv ändå.”
Bland de personer som faktiskt mår dåligt är orsakerna i en del fall mer eller mindre kopplade till Aspergers syndrom. Någon trivs inte med sitt sätt att fungera och önskar att hen passade in i majoritetsnormen. Någon annan trivs med sitt sätt att fungera men upplever ingen förståelse från omgivningen och mår dåligt p.g.a det. Någon tänker: ”Om samhället inte hade varit utformat efter att alla människor fungerar ungefär likadant så hade jag inte känt mig såhär utanför.” Någon annan tänker: ”Min ojämna begåvningsprofil hindrar mig jämt från att göra det jag vill.”
Andra mår dåligt av anledningar som inte alls har med aspergerdiagnosen att göra. Någon glider in i en djup depression efter att ha blivit lämnad av sin fru. Någon annan drabbas av bipolär sjukdom (manodepressivitet). Någon berättar: ”Jag återupplever bilolyckan varje natt.” Någon annan berättar: ”Jag är så rädd för att bli kroppsligt sjuk att jag drabbas av panikattacker.”
Det är viktigt att komma ihåg att personer med Aspergers syndrom precis som andra människor kan drabbas av t.ex livskriser och psykiska sjukdomar. Vi är inte förskonade från sådant. Det är också viktigt att ha i åtanke att personer med Aspergers syndrom kan lida av depressioner och ångest utan att det har sin grund i aspergerdiagnosen. En person som har diabetes eller en synskada kan bli deprimerad av anledningar som överhuvudtaget inte har att göra med diabetesen eller synskadan, och så är det för personer med Aspergers syndrom också.
http://miamiamia.bloggplatsen.se
http://www.miamiamia.bloggplatsen.se
Bosse Lidén
2 september 2015 21:21
Hoppas behandlingen gick bra för din vän.
Jag älskar den ön. Fårö har jag fortfarande inte varit på. Det får det bli nästa gång.
Jag är halvsmålänning (mammas sida).
Det är läbbigt att köra ombord. Vi hamnade också i en otäck backe när vi åkte till Bornholm förra året. Man är skraj för att göra bort sig. Kram Bosse