Nu gör jag ett sista försök att skriva... kan inte publicera inlägget utan det försvinner.
Här har vi haft blåst idag... rejält, paviljongtaket flög av . Så det blev mer jobb
som jag inte hade tänkt mig efter gårdagen jobb som man var ledbruten av.
Men in kom trädgårdsmöblerna och paviljongtaket var bara att kasta.
Igår var vi duktiga,
och vilken tur vi hade med vädret... Vi rödfärgade de två sidorna som var kvar av huset. Här jobbar
mina grabbar för fullt. Tack "A" och "M" för all hjälp och "R" som hjälpte till att laga mat.
Men så nöjd man är och glad när det blev klart och fint!!!
I veckan slog min elefanttunga ut med två blommor den här gången. Inte varje år som den blommar precis.
Det är så mycket just nu som ska hinnas med så bloggen kommer alltid i andra hand. Men det ska nog lugna ner sig framöver.
Kram gun
BrittMarie
16 september 2019 18:34
Vilka duktiga killar, som hjälpte dig att måla!Mat går det ju också åt när man jobbar :). Elefanttunga måste vara en ovanlig växt. Jag kände inte till den i alla fall. Det är förstås roligt att få se den blomma!
Kram
http://www.bengtssons.info/baloo
wiolettan
18 september 2019 11:22
Roligt då jag ser ett inlägg här hos dig. Jag förstår att du har mycket omkring dig.
Märkligt att inläggen försvann. Bra att du inte gav upp.
Så fint du får det och så trevligt att du hade så bra hjälp av dina duktiga pojkar.
Elefanttunga, en väkt som jag inte känner till. Roligt att få se den här. Fina blommor, ovanliga.
Kram och ha det fint.
http://wiolettan.bloggplatsen.se
Pernilla
19 september 2019 22:25
Förstår fin tacksamhet i måleriet. Såååå stort hus!!
Jag hade ingen aning om att det fanns en blomma som hette Elefanttumga ens. Helt fantastisk är den.
/P
http://dogladyn.blogg.se
Bosse Lidén
20 september 2019 08:53
Tredje gången gillt. Riktigt irriterande när det händer.
Inte kul med stormar som ställer till det.
Härligt att du har bra hjälp att få på "nära håll".
Helgkram Bosse
Ps. Idag har solen kommit på besök och det är nästa vindstila
http://gotlanduppochner.com
Göran
29 september 2019 22:11
Är det inte själva... (Ja, du vet vem jag menare!) att ens ord helt plötsligt kan försvinna ut i ingenstans. Cyberrymden liksom äter upp dem då och då. Har hänt mig med ganska många gånger.
Men det är bara att bryta ihop och gå vidare.
Härligt att sönerna hjälper till med huset.
http://singelfarsan.bloggplatsen.se